Sjukhus
I fredags morse när jag vaknade hade jag haft en blödning på natten,vilket ju kan vara helt ofarligt(oftast) men det kan ju lika gärna vara illa. Tänkte att jag åker till jobbet och ringer därifrån till barnmorskan så kommer hon säkert lugna mig med att det är ingen fara.. Så klockan 8.00 ringde jag till BM från jobbet, hon sa att det var säkert inget med att dom alltid rekommenderade att man ringde till förlossningen om man haft blödning. Så då ringde jag Gävle förlossning och hon tyckte jag skulle komma in till dom så dom kunde undersöka mig. Hon sa också att det var säkert inget men att det känns ju bättre om jag blir undersöken så slipper jag oroa mig också.
Kan säga att jag vart rätt rädd, man tänker ju alltid det värsta, fast jag kände bebisen i magen hela tiden så man visste ju iaf att h*n var vid liv..:) Hur som helst, jag skulle inte åka själv så Tommy åkte ju med. Vi åkte och lämna Tilde på dagis innan också, tur att dagis ställer upp..:) Det var ju tidigt på morgonen så det var skönt att man slapp känna sig stressad att man måste hämta henne inom en viss tid.
Väl i Gävle så fick vi träffa en BM hon sa att dom skulle köra en ctg-kurva på bebisens hjärtljud först så skulle jag få träffa läkaren sen. hon satte fast ctg-"plattorna" och visade vart larmknappen satt utifall vi skulle behöva kalla på dom. Varför skulle vi det, tänkte jag, vi ska ju bara undersöka lite. Men så fort BM hade gått ut ur rummet kände jag att jag fick svårt att andas, vilket inte är jätteovanligt för jag har ofta svårare att andas under grvaiditeten, samma förra gången. Men det vart bara värre och värre. man ska ju egenliten inte röra sig så mycket när dom kör ctg-kurva men jag kunde verkligen inte ligga ner längre. Satte mig upp och allt snurra, Tommy gav mig vatten men det vart bara värre. Jag kunde inte andas, allt börja snurra, vart svart för ögonen och slog lock för öronen. Tommy tryckte på larmknappen. Jag började tok-kallsvettas. Vad fan händer tänkte jag? BM kom in och undra vad som händer. Jag fick syrgas och läkaren kom strax efter. Dom tog blodtryck som var rejält lågt. Efter ett tag kunde jag andas som vanligt, och läkaren skulle då undersöka mig, eftersom blodtrycksfallet kom när jag låg ner ville dom att jag skulle sitta upp när jag skulle undersökas. Jag satt med en jätteliten lutning och läkaren börja kolla med lite ultraljud och sånt. Då vart det igen att jag inte kunde andas och höll på att tuppa av, minns inte lika mycket från just det.
Men det var då kallabaliken startade, BM, läkaren och en massa andra började springa omrking, satte dropp på mig och prata en jävla massa med varandra med doktorspråk..:P Dom stack mig med nålar för att ta blodprover (vilket var svårare än man kan tro) och en massa folk kom. Bl.a. 2 kvinnor som skulle kolla EKG och satte massa pluttar på mig. Kände mig nästan som ett ufo med sladdar överallt..:P Efter en massa spring och en massa prat vart det lugnt en halv minut. Då hade dom bestämt sig för vad som skulle göras. Jag skulle skickas till IVA (intensivvårdsavdelingen) då vart jag rädd, på IVA jobbar mamma, där ligger de allra värst sjuka och skadade, så lite skakad vart jag. BM berättade att dom misstänkte att jag hade fått en blodpropp i lungan.
Vi åkte upp till IVA och där möttes man av en massa människor, och en av dom var en jätteorolig mamma..:) Stackars mamma hon var nog mest rädd. Som alla hennes kollegor sa, det är ju mardrömmen med det yrket. Att man ska få in en patient som är illa ute och det visas sig vara ens barn. Där vart jag undersöken också och så skulle dom fortsätta ta det där blodprovet som dom började försöka ta nere på förlossningen..:P Efter 6 försök lyckas dom ta det blodet dom ville ha, kan säga att båda mina handleder är blå och fulla med nålstick..:P hehe.. hur som helst, låg några timmar på IVA tills dom besluta att dom inte misstänker nån blodpropp, men det kan inte uteslutas heller då dom inte kan röntga mina lungor, måste ligga på rygg när dom röntgar lungorna och det får jag inte.. Sen skickades jag ner till förlossningen igen och fick stanna ungefär ett dygn. Det var riktigt långtråkigt där..:P Men nu mår man hyffsat bra, har lite svårt att andas ibland men det är ju inte ovanligt.. Får jag något liknande blodtryckfall igen kommer dom ge mig sprutor med blodförtunnande (vilket dom gör när man ha blodpropp) utan att röntga mig och kolla om det verkligen är så. Det värsta är att doktorn har sagt att jag inte får vara ensam i veckan heller, så nu får jag ha barnvakt, till mig själv..:P
Nu är vi hemma igen iaf..:)
Tack Cattia som hämta Tilde på dagis när vi var på sjukan.
Kan säga att jag vart rätt rädd, man tänker ju alltid det värsta, fast jag kände bebisen i magen hela tiden så man visste ju iaf att h*n var vid liv..:) Hur som helst, jag skulle inte åka själv så Tommy åkte ju med. Vi åkte och lämna Tilde på dagis innan också, tur att dagis ställer upp..:) Det var ju tidigt på morgonen så det var skönt att man slapp känna sig stressad att man måste hämta henne inom en viss tid.
Väl i Gävle så fick vi träffa en BM hon sa att dom skulle köra en ctg-kurva på bebisens hjärtljud först så skulle jag få träffa läkaren sen. hon satte fast ctg-"plattorna" och visade vart larmknappen satt utifall vi skulle behöva kalla på dom. Varför skulle vi det, tänkte jag, vi ska ju bara undersöka lite. Men så fort BM hade gått ut ur rummet kände jag att jag fick svårt att andas, vilket inte är jätteovanligt för jag har ofta svårare att andas under grvaiditeten, samma förra gången. Men det vart bara värre och värre. man ska ju egenliten inte röra sig så mycket när dom kör ctg-kurva men jag kunde verkligen inte ligga ner längre. Satte mig upp och allt snurra, Tommy gav mig vatten men det vart bara värre. Jag kunde inte andas, allt börja snurra, vart svart för ögonen och slog lock för öronen. Tommy tryckte på larmknappen. Jag började tok-kallsvettas. Vad fan händer tänkte jag? BM kom in och undra vad som händer. Jag fick syrgas och läkaren kom strax efter. Dom tog blodtryck som var rejält lågt. Efter ett tag kunde jag andas som vanligt, och läkaren skulle då undersöka mig, eftersom blodtrycksfallet kom när jag låg ner ville dom att jag skulle sitta upp när jag skulle undersökas. Jag satt med en jätteliten lutning och läkaren börja kolla med lite ultraljud och sånt. Då vart det igen att jag inte kunde andas och höll på att tuppa av, minns inte lika mycket från just det.
Men det var då kallabaliken startade, BM, läkaren och en massa andra började springa omrking, satte dropp på mig och prata en jävla massa med varandra med doktorspråk..:P Dom stack mig med nålar för att ta blodprover (vilket var svårare än man kan tro) och en massa folk kom. Bl.a. 2 kvinnor som skulle kolla EKG och satte massa pluttar på mig. Kände mig nästan som ett ufo med sladdar överallt..:P Efter en massa spring och en massa prat vart det lugnt en halv minut. Då hade dom bestämt sig för vad som skulle göras. Jag skulle skickas till IVA (intensivvårdsavdelingen) då vart jag rädd, på IVA jobbar mamma, där ligger de allra värst sjuka och skadade, så lite skakad vart jag. BM berättade att dom misstänkte att jag hade fått en blodpropp i lungan.
Vi åkte upp till IVA och där möttes man av en massa människor, och en av dom var en jätteorolig mamma..:) Stackars mamma hon var nog mest rädd. Som alla hennes kollegor sa, det är ju mardrömmen med det yrket. Att man ska få in en patient som är illa ute och det visas sig vara ens barn. Där vart jag undersöken också och så skulle dom fortsätta ta det där blodprovet som dom började försöka ta nere på förlossningen..:P Efter 6 försök lyckas dom ta det blodet dom ville ha, kan säga att båda mina handleder är blå och fulla med nålstick..:P hehe.. hur som helst, låg några timmar på IVA tills dom besluta att dom inte misstänker nån blodpropp, men det kan inte uteslutas heller då dom inte kan röntga mina lungor, måste ligga på rygg när dom röntgar lungorna och det får jag inte.. Sen skickades jag ner till förlossningen igen och fick stanna ungefär ett dygn. Det var riktigt långtråkigt där..:P Men nu mår man hyffsat bra, har lite svårt att andas ibland men det är ju inte ovanligt.. Får jag något liknande blodtryckfall igen kommer dom ge mig sprutor med blodförtunnande (vilket dom gör när man ha blodpropp) utan att röntga mig och kolla om det verkligen är så. Det värsta är att doktorn har sagt att jag inte får vara ensam i veckan heller, så nu får jag ha barnvakt, till mig själv..:P
Nu är vi hemma igen iaf..:)
Tack Cattia som hämta Tilde på dagis när vi var på sjukan.
Kommentarer
Postat av: Kaisa
Vad skönt att du mår någorlunda bra igen och att bäbisen mådde bra! Jag gillar förresten inte heller de nya 15-timmarsreglerna :( Jag kommer ju bara hinna hem och amma en gång och sedan vara tvungen att hämta Elvis på en gång igen, drygt. Och barnen hinner ju knappt vara med på någonting..Mycket skönare att ha det som vi gör nu - Två gånger i veckan mellan nio och tre.
Postat av: malin
vad skönt att det är bättre å att d va bra med bebisen. Hoppas du blir riktigt pigg snart!
Postat av: [ S a n d r a ~ T o f ä l t ]
men usch vad otäckt :/ hoppas att du inte får vara med om dte igen!
Trackback
