familjentok

God afton.

Det var ett tag sen man skrev här, men just nu när jag sitter i min ensamhet känner jag för att skriva. Mannen i huset är på affären och barnen sover. Anledningen till att jag fick lust att skriva just ikväll är nog för att jag är så less. Så less på Bollnäs, denna underbara håla som jag älskar att hata. Sitter och drömmer i mina tankar om att flytta härifrån. Tommy är inte omöjlig heller utan har sagt att han skulle kunna tänka sig det. Och det vore så skönt att flytta till en annan stad till en större stad! Jag tål inte småstadssyndrom, inte det minsta. Visserligen tål jag inte storstadsyndrom heller, vilket gör att jag vill bo i en mellanstor stad.:P Så varför flyttar vi inte? Det undrar verkligen jag själv många gånger. Jag tror att jag innerst inne vet att jag söker något bara, att jag vill bort, bort från mig själv, bort från mina tankar och min ångest. Det är nog då flyttankarna kommer upp i skallen. Istället för att ta tag i min ångest så drömmer jag mig bort. Så vart jag än flyttar så komemr jag ständigt vilja bort.
Likaväl som jag vill bort från småstaden och småstadssyndromen så vill jag lika ofta köpa ett hus på landet och bo med T och barnen för resten av livet. Inte bry mig om något förutom barnen, och bara leva varje dag ute i naturen, plocka bär och koka saft. Ha hästar och rida omkring, baka bröd och måla tavlor. Lovly.

Men sen kommer verkligheten till en och man vaknar upp från drömmarna.

Imorgon rymmer jag bort ett dygn iaf, jag tar barnen med mig och åker till Gävle. Tänker leka i mitt huvud att jag bor där och vi ska ha det så bra! Jag ska äta riktig mat, leka ute i parken, läsa bok och det självklara som jag alltid gör i gävle: shoppa!:) Tyvärr blir ju dock inte besöket så långvarigt när jobbet kallar så på tisdag åker vi hem igen.

För övrigt är jag faktiskt riktigt besviken på en person, eller jag är fundersam. Jag är absolut inte chockad på något sätt, jag är van. Men att man kan fungera på det sättet, att man kan växa upp, bli vuxen, bli gammal och ändå beté sig på det sättet. Det är sjukt, och fel. Människan ska inte fungera så. När man blir gammal ska man bli vis. Jag blir så förbannad å mig själv också att jag tänker på det. Att det får tid i mina tankar, tid i mina tankar som skulle kunna gå till något vettigt. Och jag är ju van, jag hade inte förväntat mig något annat så varför stör det här mig! Blir galen, det borde inte störa mig så. Tänk om personen visste hur mycket personen förstör.

Jag vill bli gammal, gammal och gaggig. Jag vill inte bry mig, jag vill bli gammal och känslokall. Jag vill tappa tron på människan. Jag vill tappa tron på förändring, på att saker och ting kan bli bättre!

Ett väldigt förrvirrande inlägg blev det. Men det är ju just när man är förrvirrad det är så skönt att skriva.;)

Peace on earth!