Long time..
Sitter här och känner för att blogga, otroligt. Anledningen till att jag inte har bloggat de senaste månaderna är delvis tidsbrist och delvis att jag vill inte bli för personlig i min blogg. Ett dilemma utan dess like. Bloggen har man för att skriva av sig i, känslor när man är upprörd eller nedstämd för det mesta. Det är också då man måste passa sig som mest, internet är ett allmänt forum. Man kan inte bli för personlig här, även om man låser sin blogg eller inte.
Men ja saknar att blogga, så med risk för att bli för personlig har jag börjat igen. Jag har suttit och tittat på hogskoleutbildningar ikväll, vad ska det bli av mig? Börjar känner mig mer och mer säker på vad jag vill inrikta mig på. Men så kommer det där lilla monstret. Han den där fula lilla men horn som sätter sig på min axel och säger att jag kommer misslyckas, han som gör att jag helst av allt skulle vilja bosätta mig i en liten stuga ute i skogen. Där ute skulle ingen granska eller dömma mig, jag skulle leva i ett med moder jord. Hur tar man sig ur det här?
Men ja saknar att blogga, så med risk för att bli för personlig har jag börjat igen. Jag har suttit och tittat på hogskoleutbildningar ikväll, vad ska det bli av mig? Börjar känner mig mer och mer säker på vad jag vill inrikta mig på. Men så kommer det där lilla monstret. Han den där fula lilla men horn som sätter sig på min axel och säger att jag kommer misslyckas, han som gör att jag helst av allt skulle vilja bosätta mig i en liten stuga ute i skogen. Där ute skulle ingen granska eller dömma mig, jag skulle leva i ett med moder jord. Hur tar man sig ur det här?
